Det kommer såna här perioder då jag inte har tid att blogga eller lust, eller så bloggar jag inte för det inte hänt något skoj i livet. Kanske inte jätte kul att läsa om samma vardags saker hela tiden. Fast egentligen, jag gör inget speciellt, jag jobbar och är mamma/sambo. Det enda roliga som händer i mitt liv är allt med min son, han är världens bästa och roligaste...och ibland världens jobbigaste. Väldigt trotsig all redan. Skriker NÄÄÄÄ åt oss och springer iväg när vi ska göra "tråkiga" saker, blöjbyte, klä på jacka osv. Eller kastar sig på golvet och sparkar med benen om han inte får ännu ett kex. Ja såna saker, barnsliga saker. Jag håller på att lära mig hur jag ska handskas med han när han gör sånt, jag blir väldigt irriterad och typ lite ledsen när han inte lyssnar, så jag försöker tänka efter hur jag ska prata till han eller om ja ska ignorera han så han får ligga där och skrika.. Ibland vill jag bara skrika tillbaka och lägga mig på golvet och sparkas jag med, men aa jag är 25, han är 1,5 år, haha. Men väldigt frustrerad det blir jag. Men sen kommer han och ska kramas och pussas och säger "mamma jeja", alltså "mamma ska leka med mig" för er som inte förstod ;)