Tiden

Jag förstår inte vad som hänt, sedan vi drog tillbaka klockan en timma så har lilleman börjat sova längre, han vaknar runt 6 kvart över 6 nu, det har ju liksom hänt 2-3 gånger i hans långa 1,5 års liv innan. Nu har det hänt 3 dagar i rad, jag är piggare gladare snällare och roligare när jag får sova en timma extra. Tack Theo, och tack tiden som förmodligen manipulerar min sons hjärna <3 



Säng

Vi köpte ny säng till lilleman igår, en växasäng. Han tyckte (vad jag tror) att den var jätte häftig, han klättrade ur och i, hoppade i den, myste direkt med sina gosisar och sen somnade i den på 10 minuter, han somna kvart över 7 och vaknade 5 imorse. Vet ni när jag och pappan somnade? Aa drygt en timma senare än sonen, kvart över 8 låg vi båda och snarka på soffan. Vaknade vid 10 och la oss i sängen istället. Vi behövde den sömnen. Som jag klagat på så har vi ju inte fått så mycket sömn de senaste månaderna så det var skönt att somna så tidigt! 
Jag och Theo är lediga idag men vi ska hålla oss inne så jag kan bli frisk nån gång, igår kunde jag knappt prata men redan idag känns det bättre i halsen. Jag hoppas inte Theo får den skiten jag haft men då borde han ju redan fått den känns det som eftersom jag varit sjuk sen i fredags. 




Larm

Åh idag gick theo upp denna tid :


Men sen lyckades vi söva om honom!! Helt ofattbart, och istället vaknade vi alla när pappans larm ringde på telen strax efter 06:00! Hur härligt?!?
Alltså man märker sån skillnad på en timma, Theo vakna glad, jag vakna glad och pappan vakna glad! Alla var glada och kramiga istället för trötta, griniga och arga. Älskar denna morgon <3

Höst

Jag gillar ju hösten, liksom dess färger och burriga mysiga väder osv. Men senaste veckan(veckorna) har jag känt mig ledsen och nedstämd och lite deprimerad liksom, jag vet verkligen inte vad det beror på. Kanske är en blandning av allt, jag jobbar ganska mycket, hinner inte vara med min familj så mycket som jag är van vid, blir fortfarande ledsen när jag lämnar Theo på dagis, han växer upp så fort och det känns inte som jag hinner med honom i hans utveckling, det gör mig ledsen, sen blir jag ledsen på mig själv när jag inte orkar leka med honom direkt när han går upp klockan 5 på morgonen och låter han gnälla tills jag piggnat till, känner mig som världens sämsta mamma. Eller så är det bara höst depression som hälsar på och snart blir jag glad igen. 




Sömnen

Sömnen tar kål på oss. Varför sover han inte längre? Han somnar runt halv 8 på kvällen och vaknar liksom 5 nästan varje morgon, halv 5 vaknade han imorse. Han är liksom pigg och det går verkligen inte söva om han :( Jag och sambon "bråkar" varje morgon om vem som ska ta honom vem som ska behöva gå upp, och går någon utav oss upp så sitter vi och sove i soffan istället tills vi hör något låta och då är de theo som är i något skåp och river eller bankar i sitt rum, man kan liksom inte hålla på att banka med leksaker halv 5 på morgonen, och barnis på tv har liksom inte ens börjat. 
Jag är ständigt trött och jag är så trött på det! Behöver inte barn en viss sömn varje natt? Theo lär ju inte hålla de måtten iallafall. Han sover 1 till 1,5 timma på lunchen, och mindre än 1 timma funkar inte för då är han sur och tvär hela eftermiddagen och sover nästan ännu sämre på natten. 

JAG VILL BARA FÅ SOVA :( 

Theo ska sova hos sin mormor och morfar Johan i helgen och det enda som ska bli skönt är att få sova ut och sova en hel natt. Men det blir väl som vanligt att jag vaknar klar vaken vid 6 på morgonen fast vi är barnlediga. Aja, är bitter och trött på allt just nu. Man blir väl så utan ordentlig sömn i 1,5 år antar jag. 



Tand

Här ser ni en glimt av den lilla tanden som kommit :)

Rensa

Rensade lite i ett skåp i köket, och vips så fick lilleman en egen hylla att ha sina tallrikar och skålar och flaskor på.

Tiden..

Alltså vart tar tiden vägen när man har barn, det känns liksom som att jag nyss var gravid, vart tog dem 9 månaderna vägen? Vart tog de senaste 6 månaderna vägen efter Theo kom till världen? Han är liksom över 6 månader nu, det är sjukt, vart tog min lilla lilleman vägen? Jag älskar att varje dag se min Theo växa och lära sig nya saker, MEN måste det gå så fort? Snart står vi på hans studentmottagning och hans pinsamma mamma gråter och är så stolt, och vips va det är så börjar han packa ihop sitt pojkrum och lämnar boet han haft hela sitt liv. Usch, det gör ont i mitt mammahjärta, jag vill ha dig nära mig för alltid, hur kan man ens älska en person såhär mycket, jag trodde inte det var möjligt, förrän jag såg Theo första gången, då förstod jag vad min mamma alltid försökt förklara för mig. Det går inte beskriva, går ej förklara, men jag lovar att varje dag för resten av mitt liv säga hur älskad du är Theo och hur stolta vi är över dig. Jag kommer alltid finnas vid sin sida. Det finns inget jag håller så kärt som du. Och den glädjen du ger mig varje dag, tack du älskade lilleman!

lillemansmor.blogg.se

Familjen, mamma, fästmö, sambo, inredning <3

RSS 2.0